Jag minns Hallys bröllop mycket väl. För att jag inte var med. Inte var bjuden. Jag var väldigt förnärmad. Jag minns att alla andra var mycket uppåt både före och efter, fick ha underbart vackra kläder och gå på BRÖLLOP! För en flicka i prinsessåldern vad det en sorg att vara tvungen att stanna hemma eller var jag nu var. Men åh, vad jag sedan lekte i mammas guldklänning (jag har den fortfarande kvar) och de blanka skorna med sidenrosetter som jag stoppade bomull i för att de skulle passa.
Fast nu när jag ser på bilden ser ni inte ut att skratta ihjäl er, precis.
Minns mest att mamma tjatade på mitt flottiga hår. Jag ville aldrig tvätta det. Anledningen var att jag tyckte mitt huvud såg så stort ut med nytvättat fluffigt hår men det sa jag aldrig till nån.
SvaraRaderaJa, det är en del saker vi mödrar funderar över anledningen till. Kanske får man veta när barnen blir stora.
SvaraRaderaJag minns det som en ganska långtråkig middag, vi satt ju familjevis och vi pratade väl inte särskilt mycket, varken med varandra eller med de andra släktingarna.
SvaraRadera